lär jag nog aldrig bli... för korrekt svenska och jag vi funkar inte riktigt ihop... Maddes svenska är mycket bättre ...

känner mig lite i skrivartagen idag... min blogg är skit egentligen... men ja mår bra av att få skriva... och uttrycka mig... och det jag skriver får folk acceptera och inte ifrågasätta... för det är inte därför jag skriver utan mina känslor är mina känslor och det kan ingen liksom ändra genom att argumentera emot... för även fast det jag känner inte är rätt i vissa sammanhang enligt andra  så är det hur jag upplever situationer, det är mina känslor och reflektioner, och det kan ingen annan komma och ändra på...

---

en del påstår att de känner mig... och jag tänker hmm gör de?!
för de finns en väsentlig grej som de inte vet och det finns kanske en som jag har vågat  ge det förtroendet av att veta detta..
En del säger att jag ska in klaga för jag har dittan och dattan och hattan... Jo de kanske jag har... men det finns en grej som jag inte har som nästa alla har.. någon tog ifrån mig detta för längesen, och jag har väldigt svårt och hitta tillbaka...

det återupprepar sig åter och åter igen... så hur ska man kunna glömma och ta tillbaka???